Recension av Kent - Röd

Om Kents förra skiva Tillbaka till samtiden innehöll en mörkare, mer elektroniskt ljudbild, är Röd ännu ett steg i den riktningen. Synthpop a la Depeche Mode finns det vibbar av både här och där. Det känns bitvis lite industriellt malande, men det blandas upp med klockrent precisa toner som gör att slutresultatet blir riktigt intressant. I Hjärta känns det storslagna väldigt påtagligt. Stråkar, gitarrer och en Jocke Berg i falcett blir faktiskt riktigt magnifikt, utan att bli för pompöst eller konstlat. Sen är det bara att åter igen höja på hatten för Herr Bergs fenomenala texter. I Röd kan man känna en viss ilska över Sverige och svenskar, men också en tro. En tro på något gott.

”i mitt land så får man inte vara förmer. Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer. Det finns inga ord för det på det här jävla språket” - Från Det finns inga ord

Min rank av låtarna:

5:
Töntarna - En av Kents vassaste singlar någonsin. Låten går i bräschen för det nya soundet, men som ändå är så typiskt Kent.
Krossa allt - En komplett låt. Klassiskt kentstuk med underbara gitarrslingor och synthsound.
Det finns inga ord - Helt underbar låt, jag tycker mer och mer om den för varje gång jag lyssnar.

4:
Taxmannen - Riktigt skön refräng, samt ett väldigt synthigt sound som helt klart funkar!
Hjärta - Storslagen låt. Man väntar lite på att den ska accelerera, men efter ett par lyssningar känns det inte nödvändigt. Häftigt!
Idioter - Radiovänlig och lite mer av det gamla Kent än de övriga spåren. Sätter sig fort och kommer nog höras en del på radion framöver.

3:
Ensamheten - En låt med många olika karaktärer. Efter en stillsam öppning levereras techno-vibes i stor skala, och detta toppas sedan med dansbeats och en härlig kentrefräng.
Vals för satan (din vän pessimisten) - En låt som börjar lite småsegt och trevande, men som under den andra halvan av de knappa 7 minuterna utvecklas till en kaskad av dansbeats.
Sjukhus - Lite småseg. Gillar dock slutet!
Svarta linjer - Tycker jag av någon anledning inte håller riktigt samma klass som det övriga materialet.

2:
18:29-4 - Psalm med Berg-text. Kul experiment men jag tycker inte det är något särskilt att hurra över, om jag ska vara ärlig.


bloglovin

Kommentarer
Postat av: Rick

Detta är nog den sämsta skivan hittils, brukar jag alltid säga efter att ha lyssnat igenom ett nysläppt Kentalbum. Erfarenhetsmässigt vet jag dock att det krävs ca 10 st genomlyssningar för att kunna göra en nykter bedömning. Det första utlåtandet om Röd är att det är en till synes ganska dansant skiva med lite väl mycket Bergfalsett. Att Gitarrerna har fått ge plats åt synten är väl ett mönster som var väntat. Redan på förra albumet kunde man märka det. Detta är ett naturligt steg för bandet. man kan inte stå still i utvecklingen utan måste hela tiden söka nya influenser om man inte vill stagnera. Dock älskar jag de gamla gitarrerna. De tre bästa låtarna på Röd(just nu)är Krossa allt, Vals för satan (din vän pessimisten) och Töntarna. Ska bli skoj och se dem live till våren. Brukar alltid bli mer tyngd i låtarna live än på skivan :)

2009-11-13 @ 17:41:39
Postat av: Martin

Alltid intressant att höra dina synpunkter Rick! Jag håller med dig i mycket av det du säger, ska bli riktigt kul att se dem live i vår! :)

2009-11-14 @ 10:26:21
URL: http://mformusic.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback